Ett sista inlägg

Okej gör jag inte det här nu kommer det aldrig bli av. Jag tänkte lägga upp lite bilder på slutet av mitt underbara år i USA. Nu e jag hemma i Sverige än och känslan att vara tillbaka går inte att beskriva, jag är HEMMA igen.

Att få vara med på graduation var nog en av de häftigaste upplevelserrna jag har upplevt. Först samlades alla seniors i gympa salen för att sedan gå igenom skol korridoren för sista gången. Alla var glada, skrek och sjöng, humöret var på topp, VI SKULLE GRADUATE! När vi hade gått igenom skolan gick vi ut på fotbollsplan där vi tog ett "seger varv" runt fotbollsplan. Famillj, släkt, vänner satt på läktarna, det var proppat med folk som skrek och hejade på sina barn eller vad det nu var. Sen satte sig alla studenter ned och en efter en fick gå upp på scen och ta emot sitt diplom när dom ropade upp ens namn i högtalarna. Jag fick mitt alldeles egna diplom där det står "completed one year of highschool" haha YEEEY!

När alla hade fått sina diplom sa rektorn ngt i högtalarna och ALLA kastade upp sina hattar i luften VILKEN KÄNSLA!

På kvällen var det en STOR fest som skolan fixat till alla studenter som graduated, den var sick och höll på till halv fyra på morgonen! Verkligen jätterolig. Vi ååt, dansade, spelade spel och sjöng karaoke.

En riktigt bra kväll och ett fantastiskt avslut på mitt underbara highschool år! <3

Hemresan:
Min värd familj plus Lea följe med för att säga hejdå till mig på flygplatsen i San Francisco. Att säga hejdå till dom människorna var det jobbiggaste jag gjort någonsin. Jag ville inte, jag ville stanna. Vi grät och kramades och jag kunde inte vända mig om och gå, det gick inte. Sandy (min värdmamma) fick tillslut putta iväg mig för att gå igenom säkerhetskontrollen. Det gjorde så ont att stå där och se min familj och bästavän på andra sidan glasrutan och veta att ingenting kommer bli som det var igen. Det här var slutet.

Jag sov nästan hela resan hem som tur var. Mellan landade i london och somnade om på planet igen. Jag var riktigt trött och sliten, alla känslorna tar död på en.

När jag vaknade upp igen var det bara 20 minuter kvar till landning på Arlanda. OM jag var nervös. Alla ledsna känslor var borta och jag blev istället jätteglad och nervös för att jag skulle få träffa min familj och vänner om bara några minuter, dom som jag inte sett på ett år. Jag visste inte vilka som skulle stå där och vänta på mig bara min mamma, janne, pappa, Annica och mina brorsor. När jag kom ut fick jag en CHOCK! Min familj var där, masssa släktingar och vänner. Ett stort gäng stod där och skrek och viftade med skyltar och Sverige flaggor. Jag stod bara där och glodde, eller ärligt talat vet jag inte vad jag gjorde, jag var verkligen i chock. Tillslut springer Anna (min kusin) fram till mig och ger mig en stor kram och sen kommer alla andra efter.

Jag skulle nästan kunna göra om en sån här resa bara för att få komma hem igen. INGENTING slår den känslan. Den är så sjuktskön! Jag var så lycklig av att se min familj, min släkt och mina vänner. MINMINMIN, ingen annans. Jag var inte längre en foreign jag var hemma.

Efter Arlanda åkte vi alla till ett hotel och käkade på en restaurang där, jättemysigt! På kvällen sen åkte jag och träffade några kompisar som inte kunde komma till Arlanda... jag hann knappt komma hem innan jag drog iväg... Blev upptagna dagar där i början och på fredagen alltså dagen efter att jag kommit hem tog mina kompisar med mig till en klubb för att feesta :D Det var jättekul och första gången för mig här i Sverige.

På lördagen hade vi fest här hemma för mig med släkt och några vänner, vi dansade och hade jättetrevlig hela kvällen/natten.

En skylt dom hade på arlanda

haha en bild säger mer än tusen ord. Snacka om att jag fick en chock när jag såg min lillebror, han hade vuxit sååå mkt

bästiiis

älskade vänner <3

Fest hos mig, dans med mormor <3

Alla ville vara tillsammans. Haha sitter typ fyra stycken i varje stol

Innan utgång!

Paaaaaaarty!

Sådär då var det klart, tack för allt underbara familj, vänner och läsare. Tack alla som gjort det här året lättare för mig! Jag har haft the time of my life och jag kommer aldrig att glömma det, det kunde inte ha blivit bättre.

Nu ska jag fortsätta mitt underbara liv här i Sverige :D Puss!!! Ha en riktigt bra sommar 2010!!!!

Kärlek från Sara i STHLM =)

Kommentarer
Postat av: Moster

Mitt lilla småben...vad sorgligt det känns att inte läsa din blogg mer! Det har ju blivit en vana att alltid kolla in här o se vad du har för dig:) Puss på dig älskade unge!

2010-07-06 @ 11:47:15
Postat av: Ida

Tråkigt att inte få höra vad du har för dig längre men tack för det här året, har verkligen varit kul att få se allt som har hänt. Du är så himla stark som gjorde det här!

Hoppas du får det bra hemma i Sverige :)

2010-07-07 @ 20:50:43
Postat av: Tess

Jööösses, va "lille" tim har blivit stor, jag fick också en chock här hahaha... Kul att du haft de en toppen tid i usa! alla har det hehe...

2010-07-08 @ 21:16:32
URL: http://rejment.blogg.se/
Postat av: anna

åhh det e så underbart att ha dig hemma igen!!

2010-07-19 @ 01:05:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0